Ibland önska jag att man var kall hjärtat, hårdhudad, känslokall. Egentligen gör jag väl inte det. Det är nog bara något jag säger nu, när jag mår såhär som jag mår idag. Så som jag har mått hela veckan. Det är sånt som jag bara säger då... För om jag hade varit allt det där. Då hade jag inte blivit ledsen såhär. Då hade jag inte saknat honom så mycket när vi har såna här veckor då vi inte kan prata lika mycket med varande. Jag biter ihop, för hans praktik är viktig! mycket viktig. Det kan ge honom jobb å det hade varit underbart om han fått de. Men det är tufft. Jag försöker att inte gråta, men hur mycket jag än försöker så slutar det ändå med att jag ligger och snyftar i sängen. Jag försöker att inte gråta när jag pratar med honom. Men direkt när vi lägger på så kommer tårarna. Han försöker trösta mig och det hjälper. Men dagen efter är det samma sak igen.. Men bara en vecka kvar. Sen är allt som vanligt igen och vi kan prata mer, Då slipper jag dessa onödiga tårar. Snart.. Bara en vecka.
- Så hjärtskärande ont.
1 kommentar:
de ordnar sig (: han finns ju alltid där för dig, och du får tänka att han ändå tänker på dig fast ni inte kan prata med varandra <3
du ska vara glad att du har tobbe(a) hihhi<3 de e inte alla som har sån tur att ha en sån underbar pojkvän :)
Skicka en kommentar